Förlossningen
Ja det är väl dags att skriva om den nu. Så alla som inte känner för att veta hur de gick till...sluta läs nu!
I måndags morse gick mitt vatten, vid fyra för att vara exakt. Hade samma tur förra gången att vattnet gick av sig självt. Känns som de lättaste och bästa sättet och veta att de händer nåt. Så jag ringde då till förlossningen och fick en tid för kontroll vid halv tio. Så jag försökte vila en stund så man skulle orka. Hade inte sovit något på hela natten.
När vi kom in vid halv tio så kollade dom så att vattnet verkligen hade gått. Jag sa till henne att det var INGEN tvekan om de. Och när hon skulle ta en odling så rann vattnet ut tills hennes sticka. Då höll hon med mig, vattnet hade VERKLIGEN GÅTT =) Kändes som att man var ett barn igen och inte kunde torka sig ordentligt. Lite äckligt halvblöt hela tiden. Usch. Sen tog hon en CTG kurva. Allt var som det skulle. Hade sammandragning var 6:e minut ungefär. Inget mer med de.
Sen efter de så åkte vi hem igen. Vid sex på kvällen så hade jag börjat få lite starkare sammandragningar. Fortfarande inget att prata om när de gäller smärta. Men vi åkte in för att se så allt var som de skulle. Vattnet hade ju som sagt gått och då vill dom helst inte kolla hur mycke öppen man är. Stor risk för infektioner. Gjorde en ny CTG kurva. Allt fortfarande bra. Hon Anna-Filippa som hon hette (BM), sa att hon skulle gissa på att förlossningsvärkarna sätter igång i natt någongång. Typ 3-4 snåret. Så FEL hon hade. Men vi åkte hem igen,
När vi kom hem var väl klockan sju ungefär på kvällen. Gick och la mig en stund för att vila kroppen lite. Vid åtta så kunde jag inte ligga i sängen längre. Kan beskrivas som riktigt jobbig mensvärk (eller riktigt jobbigt magknip, om en karl ska förstå hehe). Så jag börjar traska runt i lägenheten. Vid nio börjar jag få riktigt ont. Men jag vill inte åka in för tidigt. Segt och gå där inne. Vid kvart i tio ber jag Henrik ringa förlossningen. Då jag inser att jag har 3-4 värkar på tio minuter...hehe ooops. Så vi gör oss i ordning...är precis så jag fixar mig ner till bilen kan jag ju meddela.
När vi kommer in så är det en barnmorska som ska leda in oss till ett undersökningsrum, hon ångrar sig på ungefär 30 sek när hon ser hur ont jag har. Jag får byta om till en utav dom sexiga heta vita rockarna...NOT (är som ett sista hån mot den gravida kvinnan, att man ska vara så ful som möjligtvis går när ens söta unge kommer ut. Och vitt har då ALDRIG gjort nåt för mig när de gäller att dölja saker...fy)
Ganska så fort efter jag bytt om så frågar dom vad jag vill ha för bedövning...jag svara endast lustgas. Jag är och förblir en självplågare =)
Får börja andas lustgas nästan direkt när jag kommer in med andra ord. Sen ska dom undersöka. Kan inte vara mer än en kvart efter att vi kommit in. Då är det en BM och en BM studerande som ska sköta förlossningen. Den "riktiga" barnmorska känner efter nertill först. Och säger att Sofia (BM studerande) får känna efter själv. Hon säger att hon inte känner nåt alls. Vilket då Henrik uppfattar som att jag inte är öppen alls. Men det hon menade var att mina kanter var borta. Var öppen 9 CENTIMETER när jag kom in. Fattar inte att jag kunde gå hemma så länge. Mycket STOLT. Är en prestation i mina ögon. Sen så var de som sagt inte riktigt dags att börja krysta. Men jag började med lustgasen. Efter ett litet tag så är de dags att börja få ut ungen. Och sen så gör de "#"%%R#¤#"¤%¤# in i helvetes ont. Är alltid lika obehagligt när man känner hur ett huvud kommer ut ur ens kön. Men de gick. Kommer ihåg att när BM skulle sätta den där elektroden på Charlies huvud (gör dom innan bebisen är ute för att hålla koll på värdena) så smäckte jag till henne på handen för de gjorde så jävla ont. Hon började skratta. Så mitt i allt när jag ska krysta ut min ungen så skrattar vi. Helt sjukt =) Tog ungefär 15 minuter att krysta ut honom, slapp man ligga med de i evigheter. Två timmar efter vi kom in så kom Charlie ut. Han vägde över fyra kilo. Bara de har jag svårt att fatta. Hur jag fick ut en fyra kilos bebis. Sprack i princip ingenting...två stygn. Förra gången så hade jag ett flertal stygn invändigt och utvändigt. Vilket innebär mycke smärta under tiden dom syr och efter man kommit hem. Satt och grät hemma i två veckor varenda gång jag skulle pissa i princip efter Justine.
Nu är Charlie snart fyra dagar. Och jag känner mig som vanligt. Kan kissa, tuttarna är iofs en ANINGEN större haha. Så jag håller med om att andra förlossningen är den BÄSTA.
Har inte gjort nr 2 på toa ännu, men de behöver vi inte diskutera. Ajks....
Så överlag...fick jag som jag ville. Visst jag fick gå över tiden med 10 DAGAR. Skit jobbigt. Men sen så gick vattnet av sig självt, jag fick ut honom själv. Ingen smärtlindring under krystvärkarna ska tilläggas =) Sen så sprack jag så lite så det är inget att prata om. Och vi fick en pojke. Så i slutändan blev allt helt PERFEKT!
