Barn i alla dess former
Vilken tur man har egentligen. Att man har fött två friska och fina barn. Vet hur fruktansvärt trött jag var på magen sista tiden under min senaste graviditet. Jag gick tio dagar över tiden och var flyförbannad. Man kan ju inte hjälpa att ungen inte vill ut. Men det spelar ingen roll. Det enda man tänker på i den situationen är att ungen SKA UT! Sen när man hör alla dessa fraser som gör Mig precis skogstokig "Bebisen kommer ut när den är färdig", "Behöver inte oroa dig, snart är det dags" eller " Du behöver ju bara gå en vecka till sen blir du ju igångsatt om ingen bebis har tittat ut". Är det VERKLIGEN meningen att detta ska lugna gravida kvinnor???! Varför kan dom inte istället säga...ja det var en jäkla unge till att stanna kvar eller nu får du fan komma ut. Så man känner att man får lite medhåll hehe.
Fast man inser verkligen vilken tur man har...jag har två fina barn hemma. Tänk på alla dom som har den inställningen "Det händer inte oss". Tills det faktiskt händer. Tänk det när man har fött sitt barn och det är sjukt, handikappat, dövt eller blind. Eller det värsta av allt...du kommer inte hem med någon bebis alls..för den klarar sig inte. Man MÅSTE tänka på sådant här som förälder. Visst det är det värsta som man kan tänka sig, just därför ska man tänka på de. Man ska veta vad man har. Och ha vett nog att uppskatta de. Alla går inte igenom livet med friska och levande barn,
Men det finns oxå dom som föder förtidigt. Det finns dom som föder små små bebisar i vecka 22 som överlever. Hur är detta möjligt?? En graviditet är 40 veckor. Ge och ta på en två veckor bakåt och framåt. Men det är liksom vadå..14-17 veckor förtidigt födda som överlever. Så för att inte bara prata hemskheter...
Detta är Gabriel. Han vägde 638 gram när han föddes i vecka 25.
Hans arm är lika stor som pappas finger...
Denna solskenspojke är Gabriel idag. Han fyller nu 1 år. Och är precis som vilken liten kille som helst =)
Fast man inser verkligen vilken tur man har...jag har två fina barn hemma. Tänk på alla dom som har den inställningen "Det händer inte oss". Tills det faktiskt händer. Tänk det när man har fött sitt barn och det är sjukt, handikappat, dövt eller blind. Eller det värsta av allt...du kommer inte hem med någon bebis alls..för den klarar sig inte. Man MÅSTE tänka på sådant här som förälder. Visst det är det värsta som man kan tänka sig, just därför ska man tänka på de. Man ska veta vad man har. Och ha vett nog att uppskatta de. Alla går inte igenom livet med friska och levande barn,
Men det finns oxå dom som föder förtidigt. Det finns dom som föder små små bebisar i vecka 22 som överlever. Hur är detta möjligt?? En graviditet är 40 veckor. Ge och ta på en två veckor bakåt och framåt. Men det är liksom vadå..14-17 veckor förtidigt födda som överlever. Så för att inte bara prata hemskheter...
Detta är Gabriel. Han vägde 638 gram när han föddes i vecka 25.
Hans arm är lika stor som pappas finger...
Denna solskenspojke är Gabriel idag. Han fyller nu 1 år. Och är precis som vilken liten kille som helst =)
Ethan vägde 850 gram och har pappas vigselring runt ARMEN! Fatta de. Vigselringen passar armen. Ta av er mans ring och jämnför. Det är så sanslöst. Är verkligen ett mirakel att en bebis som får på sig en ring på armen kan överleva. Och han är ändå störst av dom bebisarna som jag tar med här. Störst liksom. Han är ju super liten. Men han är nu hemma med sina föräldrar och växer och frodas som vilken pojke som helst.
Sveriges minsta födda bebis som överlevt vägde 354 gram och var 27 centimeter. Det blev en liten Flora. Som idag...
är som vilken glad sjuåring som helst =)
Lilla Kimberley vägde 300 gram när hon föddes 15 veckor för tidigt. Helt otroligt. Idag är hon en liten tjej på 6 månader och väger 2,2 kilo. Kan ju meddela att min son vägde nästan det dubbla när han FÖDDES. Så det är ingen stor bebis detta. Reflektera gärna över pennan som ligger bredvid Kimberley på bilden...som i princip är lika stor som henne. Eller ska man säga liten??
Sen nu kommer det minsta i världen. Bokstavligen talat. Lilla Amillia föddes i oktober förra året i graviditetsvecka 21. Hon vägde 284 gram och var 24 centimeter lång. Som en kulspetspenna. Om ni går och kolla i er kyl, leta upp något som väger 300 gram. Och försök sen förstå hur en bebis kan överleva utanför magen med den vikten. Det är ingen bebis någonsin som har överlevt med sån liten vikt...I HELA VÄRLDEN. I sverige har man fri aborträtt till vecka 18. Efter vecka 18 kan du få abort upp till vecka 22 om du har särskilda skäl och fått socialstyrelsens tillstånd. Vilket innebär att Amillia kunde lika gärna blivit utsatt för abort...så liten är hon alltså. Svårt att greppa. Säger inte att man inte ska göra abort om det inte är absolut nödvändigt eller om man blivit utsatt för våldtäkt eller dylikt. Men det får en att fundera att man kan göra abort på ett foster som faktiskt kan överleva till att bli som vilket barn som helst...
Och även Amillia har fått åka hem. Inte bara det...hon utvecklas som hon ska och mår bra =))
Så idag går alla mina tankar till föräldrar som har haft de svårt men som har lyckats vända oturen till tur.
Fortsätt kämpa!
Kommentarer
Postat av: Josefine
ett mycket bra inlägg tummen upp
Trackback
