Jeec

Nu har Lilla Herrn i familjen verkligen börjat ta ton. Han pratar, skriker, bubblar, dreglar och pruttar med munnen. Nu är det fullt ös hela tiden. Svårt att fatta att han låg i magen för bara ungefär 3 månader sen. Att man kan förändras så mycke, så fort. Vi föder väl iofs dom mest försvarslösa barnen av alla levande former...ett föl börjar ju liksom gå runt typ direkt. Men en liten människovalp bara ligger där som ett paket =) Men icke nu längre. Nu är han lite större kille *hehe*